Efter två dagar av ihärdigt regn och
blåst kunde vi äntligen ta oss ut i bukten igen. De gånga fyrtioåtta timmarna hade levererat de första dropparna för säsongen, nästan sextio millimeter av droppar. Senast Exmouth fick något regn var någon gång i November eller December förra året.
Duggregnet hängde i luften som en
dålig lukt under hela förmiddagen. Vårt första pass blev lite blindfiske längs klippformationerna ute i bukten. Det påminde en hel del om gäddfisket hemmavid så jag kände mig hyfsat bekväm. Några mindre
”Brassy” och ”Giant Trevally” lurades ut ur
klippskrevorna men den lömska ”Mangrove Jack”
visade sig lite svårare. Innan jag han reagera och dra till med ett
mothugg hade Jack'en redan vänt helt om och rusat in bland klipporna
igen och med tiden började asken bli tom på lämpliga flugor.
Blåsten
tog vid framåt förmiddagen och började bli svårhanterlig, men Jono hade
ett ess i rockärmen.
Vi begav oss ut till grundtoppen igen
och släppte ankare. Under tidvattnets maximala rusningstid började
Jono slita sönder de tinade multar han tagit med sig och inom kort
började en tydlig, något "flottig" sträng eller ”slick” uppenbara sid
bakom båten. Ekolodet började visa stora ekon på skärmen och spöt
med sjunklina åkte fram. Långa kast bakom båten och låta flugan sjunka ner i det strömmande vattnet var det sim gällde. Metoden resulterade i våldsamma hugg, men nu hade fisken även tidvattenströmmen på
sin sida. Det ihärdiga slitet var återigen ett faktum.
Efter ett tillsynes oändligt pumpande
kom äntligen fisken till ytan. En gedigen ”Golden Trevally”
fick syna insidan på båten innan den snabbt återgick till havet. En
strid ström av ”Goldens” fick ställa upp på en snabb fotosession och i några fall följde
ett helt gäng med den krokade fisken till ytan. Allt som allt blev det fyra fina Golden's i båten.
Golden Trevally; Gnathanodon speciosus |
Fantastiskt vackra fiskar med sina brandgula fenor och ljusblå skimrande kropp. |
Efter
en timme eller två började det plötsligt hända andra saker.
Flugorna började försvinna och huggen var näst intill omärkbara.
”The Mackerel are here!
We need to switch the leader!”
ropade Jono. Dessa makrillar kan närmast beskrivas som en svensk
makrill som genomgått massiv gammastrålning och mutation. Nylontafsen hade
inte en chans att stå pall mot deras garnityr.
Samtidigt
såg vi hur tjugoknops-vindarna började piska upp havet vid horisonten och det
blev hög tid att vända hemåt innan ovädret nådde oss. Vi
lyckades komma hem till slut, genomdränkta men hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar